framtiden?
Sommaren kom, studenten var helt fantastisk och för första gången på länge kunde jag slappna av och bara vara. Men då jag lade ångesten över gymnasiestudierna på hyllan gjorde jag rum för en annan ångest. Ångesten över framtiden. Jag gick ut med väldigt bra betyg, varav nästan alla betyg bestod av tre bokstäver. Men mina betyg var inte tillräckligt bra för att säkra en plats på läkarlinjen i Sverige, det fattades lite.
När det stod klart att mina fina betyg inte var tillräckliga ville jag dö mer än någonsin. Jag kände, och känner mig fortfarande, så fruktansvärt misslyckad. Hade jag bara kämpat lite till så kanske jag kanske kommit in på min drömlinje. Men jag vet också att jag inte kunde gett mer i skolan, inte när jag mådde så dåligt. Kombon av känslan av misslyckande och självförtroendet som fortfarande simmar vid den djupaste botten är inte alls en bra kombo. Nittionio procent av tiden så hatar jag mig själv. När jag granskar mig själv, både min insida och min utsida så känner jag bara avsky. Jag har i fyra års tid varit obekväm med mitt utseende, jag kan inte acceptera att det är såhär jag ser ut. Jag vet att det är hemskt, men det är sanningen. Jag kan inte se någonting som är fint eller bra hos mig själv över huvudtaget.
Men samtidigt som jag är så besviken på mig själv så vet jag att jag inte hade klarat av att börja plugga direkt efter studenten. Jag mår fortfarande inte bra och läkarstudierna hade knäckt mig efter ett tag. Jag är inte redo än, jag behöver bli stark igen innan jag börjar läsa vidare.
Jag har därför bestämt att ta ledigt ifrån studierna i minst två år. Just nu tänker jag inte så långt fram för jag vet att då dyker känslan av misslyckande upp i mitt huvud och plågar mig. I höst ska jag jobba, jobba och spara en massa pengar. Men jag ska också jobba på mig själv. Jag måste lära mig att tycka om mig själv igen, vilket inte kommer bli lätt alls. Men jag ska klara det. Jag måste. Jag orkar inte längre att gå runt och vara miserabel, de hindrar mig så mycket i livet. Sakta men säkert hoppas jag att jag kommer kunna älska mig själv igen. Jag vill må bra igen. Men jag är inte säker på att jag kan, jag har liksom glömt bort hur det känns.
När jag har sparat ihop tillräckligt med pengar tänker jag packa ihop en ryggsäck och sticka iväg. En av mina största drömmar är att resa runt i världen och se så mycket av den som möjligt, jag skulle även vilja jobba som volontär och hjälpa andra. Det tänker jag också göra, själv eller med reskamrater. Jag vill resa i minst ett år, leva fattigt, njuta av naturen, träffa nya människor. Efter det kan jag börja fundera på framtiden igen.
Eftersom jag vägrar bli annat än läkare så kommer det förmodligen resultera i att jag kommer studera utomlands. I flera länder är intagningspoängen lägre än i Sverige vilket gör att det är lättare att komma in på läkarlinjen där.. Men jag kommer också försöka att komma in i Sverige, via högskoleprovet. Att läsa upp betygen är nog ingenting jag kommer att göra, då man ändå hamnar i en annan urvalsgrupp. Innerst inne så tror jag att jag till slut kommer förverkliga min läkardröm, vare sig om det sker utomlands eller i Sverige. Men det kommer dröja ett par år. Mitt slutgiltiga mål är att få arbeta som läkare utan gränser.
Jag kommer alltså bo kvar i Västerås ett tag framöver. Förutom att jag ska jobba och spara pengar så har jag inga som helst saker inplanerade den närmta tiden vilket känns oerhört skönt. Jag är fri att göra vad jag vill. Jag ska umgås med människor jag älskar, skapa så mycket konst som möjligt, lära mig leva utan ångest och hitta tillbaka till mig själv igen.
Förlåt för det längsta inlägget i världshistorien. Jag brukar inte öppna upp mig i bloggen, men det var väldigt skönt att skriva av sig kan jag berätta. Jag tänker inte läsa igenom inlägget för då ångrar jag mig säkert och raderar allt i stället.
Läs Mia Törnbloms "Jag äger" och skriv i en "bra-bok" som hon skriver om. Det känns jättetöntigt och onödigt i början men självförtroendet och självkänslan ökar enormt! Den hjälpte mig massor!
jag har märkt det i din blogg, alltså att saker inte varit på topp. långt ifrån. jag känner igen mig själv mycket i dig. sista året på gymnasiet tog knäcken på mig och ändå kom jag inte in på den enda linjen jag sökte.
där du är nu var jag också för ett tag sedan. men jag jobbade mig uppåt, eller så kanske jag borde skriva: jag jobbade mig neråt. mina suuuperhöga mål och drömmar var helt enkelt för höga och för långt bort, så jag drog ner dem till marknivå igen. allt kan inte göras och uppnås på samma gång, och det är så skönt att vara medveten om det nu! jag mår så_mycket_bättre, och det vet jag att du gör en dag också. lycka till <3
Du ska verkligen inte ge upp! Tycker det låter som en bra plan att ta det lite lugnt komma upp på fötterna igen, tror du kommer lyckats. Har följt din blogg hur länge som helst och jag själv skulle bli jätteledsen om du inte kommer in på läkarlinjen.
Jag kämpar själv med betygen för att komma in på läkarlinjen, och jag är helt slutkörd efter första året på natur. Jag får klump i magen när jag tänker på de kommande två åren... Du ska iaf vara jättestolt över dig själv! :D
Hugs!
Måste kännas skönt iallafall att du VET vad du vill bli. Du kommer säkert lyckas med det!
Du säger att du är svag och misslyckad men att skriva ett inlägg som det som du nyss skrev kräver en väldig styrka, lycka till med livet det ordnar sig nog ska du se livet har en tendens att fixa sig i slutänden även om det kanske inte blir som man ville att det skulle bli från första början :)
Jag ska berätta en hemlis för dig nu, jag har aldrig pratat med någon om detta men jag måste bara få ur mig det. DU ÄGER!!!
Jag har följt din blogg ända sedan du var med i VLT för några år sen. Och du har inspirerat mig något otroligt under den här tiden. Medans du har utvecklat som person har jag också gjort det. Och på ett sätt känns det som att vi har gjort den här resan tillsammans. Och andledningen till att jag skriver detta är för att jag känner mig skyldig att "hjälpa" dig, precis som jag känner inför mina närmaste vänner. Nu låter jag som värsta stalkern haha!!! Jag vill bara säga att jag stöttar dig :)
Jag gråter av glädje av att se detta! Jag tror så sjukt mycket på dig! Du kan göra vad som helst! Jag vet att du kommer fixa allt, bli fri från ångesten och deppressionen och du kommer nå dina drömmar för du är så bra! All kärlek till dig min älskade vän! Finns alltid här som stöd!
Jag har följt din blogg ett bra tag. Du verkar vara en fantastisk människa, jag tycker att det var modigt och starkt av dig att öppna dig så mycket i bloggen. Att våga berätta så mycket för så många kräver en del styrka. och du som är så gullig och ser bra ut, ska väl inte ha dåligt självförtroende? du verkar vara ambitiös och målinriktad. jag tvivlar inte en sekund på dig! du kommer att lyckas ta dig dit du vill. Allt är möjligt bara man bestämmer sig!
Lycka till nu! Och snälla, fortsätt kämpa!
jag har följt din blogg ett bra tag och tycker att du gör ett kanonjobb, även om man har märkt att du har haft en del uppförsbackar ett tag. Jag tycker att det är modigt att dela med dig av en väldigt personlig bit av dig själv. Att skriva ett sånt här inlägg kräver en del styrka. Du som ser så bra ut och är så ambitiös och duktig på många saker ska väl inte ha dåligt självförtroende ?? Jag önskar dig all lycka till och jag tvivlar inte en sekund på att du kommer lyckas nå dina mål i livet. Jag önskar dig all lycka till!!
Know that feeling. Hoppas det blir bättre för dig och hur du känner för dig själv. För att tillägga så är du hur söt som helst. Massor av kramar till dig.
åh, dina texter får alltid mina ögon att bli fuktiga!
vet inte om du knr igen mig, jag har kommenterat flera gånger under dina inlägg förut och fått svar. du är bara så fin måste jag säga. jag har oxå en JÄTTE lågt självförtroende/sj-känsla. jag trycker alltid ner mig själv och har väldigt svårt att ta emot komplimanger! det är fruktansvärt jobbigt! jag önskar att jag kunde leva livet precis som många andra! men ångesten låter mig inte!:( på grund av min otroligt låga sj-förtroende får jag ångest såå himla lätt! jag får ångest över allt jag har gör/gjort nu för tiden.
det är snart 2 år då jag sitter hemma och deppar mig/mår dåligt! ångesten låter mig aldrig va, ibland kan jag inte sova på nätter och det slutar med att jag börjar gråta(det gör mig lugnt). innan brukade jag klaga på det fula vintervädret...
jag e 14 år gammal och snart15! jag är så orolig, undrar varför jag inte kan leva som en normal 15 årig flicka...
oj, skrev värsta boken nu, kan forsätta o skriva tills imån hehe :P du kmr säkert inte orka läsa det.. btw du är så sjukt vacker! ta hand om dig,kram!
man har som läsare känt av din energi på inläggen du skrivet, att allting inte varit på topp. detta var ett otroligt fint inlägg och det känns att det är skrivet från hjärtat.
att du tar en paus från studierna är det bästa du kan göra tycker jag, ta vara på livet och res. jobba på dig själv så du kan känna dig säkrare, nu ska du bara leva. du kommer bli läkare en dag, det kommer du fixa. men jag håller verkligen med dig om att du gjorde rätt beslut i att inte ta tag i studierna nu på en gång, klokt val linda. fint inlägg att läsa.
/h
I really lucky to find this internet site on bing, just what I was searching for :D besides bookmarked.
Jag måste komma ihåg det här inlägget, för en dag kommer jag nog att känna likadant, om jag inte redan gjort det.
Kämpa på Linda, jag är säker på att du kommer lyckas - vad du än väljer.
Vilket fint inlägg. Vad skönt att du tar tid av från skolan och försöker göra något annat. Jag tror du kommer hitta tillbaka till glädjen i att studera då. Jag känner igen mig otroligt mycket i din text. Gymnasiet knäckte mig nästan också och jag gick ut med ungefär ett steg sämre betyg i nästan allt än jag kände att jag borde klarat. Det är väldigt surt. Men jag gick direkt till högskolan och tänkte att det blir nog bättre när jag börjar om från början. Men det blev det inte. Det känns fördjävligt rent ut sagt som det är nu. Det går inte att tvinga fram det, man behöver lite distans tror jag. Jag hoppas du kommer att må bättre, ingen förtjänar att må dåligt! Det verkar ju underbart att jobba och sedan resa i ett år :) Hoppas du fortsätter blogga så vi får följa med och se vad du hittar på!
<3 älskar du har ändrat inställning och vill må bättre, jag tror på dig!
Vet precis vad du snackar om och går igenom detsamma. Du kommer nog lyckas med det du bestämmer dig för, som du gör nu menar jag. Sen ska du veta att vare sig du trivs med det eller ej så är du stört snygg och du är lik Frida Gustavsson tycker jag.
Berätta gärna om hur du går till väga när du arbetar på att må bättre. Jag, och säkert många andra av dina läsare, lär och inspireras gärna.
Jag tror att åren runt gymnasiet och sen när man ska söka jobb och plugga vidare är dom tuffaste för nästan alla. Jag känner så igen mig i det här, dock hade jag inte lika bra betyg som dig snarare tvärtom! jätte dåliga betyg, och mitt sjlvförtroende var lågt och jag var blyg och blev generad ofta vilket jag hatade att bli. Idag 2-3 år senare så mår jag bättre än någonsin, och man skulle aldrig kunna tro att jag med det självförtroendet jag har har mått så dåligt.. och utav någon anledning så löser sig det alltid :). Jag tycker du är en sån stor inspirationskälla, och du verkar vara en så härlig person som verkligen njuter av livet. Självförtroendet tror jag kommer med åldern och lite erfarenhet i arbetslivet..det ställs så stor press på unga idag. Och du har bara fördelar framför dig! Även om du inte ser dom nu. Passa på att rensa bort överflödiga "vänner" med dålig energi, dem suger bara ur energin..Äkta vänskap varar för livet. Och så vill jag passa på att säga att jag ÄLSKAR din konst. Med dina talanger kan du bli stor. Jag tror på dig. Kram
Många av de största konstnärerna var plågade själar. Du är definitivt en konstnär och du kanske går igenom den här perioden nu. Jag känner likadant när det gäller att tycka om sig själv men jag försöker ändå tänka att livet är långt och att det nästan alltid finns människor man kan luta sig mot! Du är asgrym och vill du bli läkare kommer du banne mig bli det!
Det är hemskt att sådana här tankar ska hemsöka en, jag är med om ungefär samma sak. Jag känner ju inte dig, men du verkar vara en fantastisk tjej. Såå talangfull, ambitiös trots att saker och ting faller isär, vacker både på insidan och utsidan. Är säker på att när du har fått ett tag att bygga upp dig själv igen kommer du komma precis dit du vill! Tack så sjukt mycket för att du skrev det här inlägget, peppar mig som befinner mig på ungefär samma ställe med mitt självförtroende. Kramar!
Förstår precis hur du menar med allt det där! Min dåliga självkänsla förstör min vardag något enormt, det gör blandannat att jag inte klarar av en del utav mina studier. Vilket gör att jag utvecklar ännu mer ångest och panik samt att jag känner mig ännu mer misslyckad. Det är en ända stor och ond cirkel, mitt sätt att se på mig själv förstör mitt liv. Känner igen mig i det du skrev, något enormt. Vet dock inte hur man ska bota sitt dåliga sätt att se på sig själv, har läst massa böcker om självkänsla och hur man ska acceptera sig själv, skriva en jag-är-bra-bok och grejer. Men det funkar verkligen inte, kan inte acceptera att jag ser ut och är som jag är. Tror dock att man måste hitta sitt egna sätt att finna självkänslan och du hittar säkert det snart. Du verkar vara en otroligt bra och fin tjej och gud vad du har talang när det gäller att rita och måla! Önskar att jag någon gång blir lika bra som dig på det. Och du kommer att bli en riktigt bra läkare, är säker på att du kommer att lyckas.
Jag blev helt rörd av din text! Jag vet att du kommer att nå dina drömmar en dag!Du verkar vara en otroligt fin människa, och det gör ont i mitt hjärta när jag läser att du trots ditt slit inte nådde ända fram. Forsätt kämpa, du är grym!
Jag har följt din blogg ett bra tag, och du är en enorm inspirationskälla för mig. Att du mått dåligt har framgått i bloggen, men vad som lyst ännu starkare är att du ändå kämpat, och inte gett upp. Du är en stark tjej! Dina planer för framtiden låter vettiga, kanske var det "bra" att du inte kom in på läkarlinjen, så att du nu istället får tid att utvecklas, vila, finna dig själv och jobba på ditt jag, om du förstår vad jag menar.
Din starka längtan att bli läkare kommer ta dig dit du vill, men allt behöver sin tid. När du får lust och orkar plugga igen kommer du studera till läkare, det tvivlar jag inte en sekund på! Du har en stark personlighet, och inspirerar och uppmuntrar mååånga tjejer över hela sverige med din blogg. Du är otroligt vacker, både på utsidan och insidan, det framgår tydligt i din blogg. Glöm aldrig bort det.
Kramar
S.
Jag har följt din blogg ett bra tag, och du är en enorm inspirationskälla för mig. Att du mått dåligt har framgått i bloggen, men vad som lyst ännu starkare är att du ändå kämpat, och inte gett upp. Du är en stark tjej! Dina planer för framtiden låter vettiga, kanske var det "bra" att du inte kom in på läkarlinjen, så att du nu istället får tid att utvecklas, vila, finna dig själv och jobba på ditt jag, om du förstår vad jag menar.
Din starka längtan att bli läkare kommer ta dig dit du vill, men allt behöver sin tid. När du får lust och orkar plugga igen kommer du studera till läkare, det tvivlar jag inte en sekund på! Du har en stark personlighet, och inspirerar och uppmuntrar mååånga tjejer över hela Sverige med din blogg. Du är otroligt vacker, både på utsidan och insidan, det framgår tydligt i din blogg. Glöm aldrig bort det.
Kramar
S.
skickar några varma kramar till dig. <3
skickar några varma kramar till dig. <3
Här finns en som vet hur det är att kräla på botten och som gärna lyssnar och peppar! <3
Kramkram. Du är så otroligt duktig och du kommer helt klart klara detta.
Åh Linda! Jag har aldrig träffat dig men sitter ändå och gråter när jag läser det här för det känns som att du ändå är min vän. Din blogg har jag visat för varje kompis och sagt "Kolla på henne, hon är så jävla vacker och kolla, det är HON, inte någon känd konstnär som finns med på museum som gjort de där bilderna! Jag har alltid varit avundsjuk på dig för att jag tyckt du varit vacker, haft så starka mål med livet och vetat vad du velat göra. Och även fasst du mår dåligt nu så vet jag att du kommer klara av dina drömmar! Och alla här tror på dig så varför inte göra det själv?
Alla kramar i världen till dig
- Lisa ♥
Hej Linda!
Jag tror du gör rätt i att ta det lugnt ett tag - gör det som känns bäst och gå efter det. Jag känner igen mig väldigt mycket i dig, även om jag "bara" ska börja tvåan och inte än sökt in till någon högskolelinje än, men jag kämpar också väldigt mycket i skolan men ibland säger bara hjärtat ifrån och jag tror det bästa man kan göra är att ägna sig åt det man själv tycker om ett tag, tills man fått lite lugn igen.
Jag hoppas att allt kommer att kännas bättre snart, kram!
Det är bra att ha drömmar och mål. Det är viktigt att ha något att sträva emot, men det är även viktigt att låta det ta tid. Det behöver inte gå på en dag.
Jag har själv varit volontär på ett barnhem och det är något utav det bästa jag har gjort. Livet får lixom en helt annan mening efter det.
Jag har även varit i den mörkaste hålan. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Jag kan inte säga att det är helt okej ännu, det går fortfarande upp och ner. Det är dock viktigt att tillåta sig själv att tycka man är duktig. Även om det känns konstigt i början så våga säg till dig själv att du är bra. Att du målar bra, att du är fin.
Massa styrkekramar. Du kommer klara det här och låt det ta den tid du behöver.
Åh Linda, jag är så ledsen! Jag vet precis hur det känns då jag själv också sätter väldigt höga krav på mig själv när det gäller skolan. Jag blir helt och totalt besviken om jag får VG + eller tom MVG -. Det du skulle kunna göra, är att komplettera på komvux, eller plugga utomlands. Men vet du vad? DU ÄR DUKTIG, jag läser din blogg varje dag. Visste dock inte hur jag skulle kommentera det här inlägget förän nu, då jag själv känner som du och hade blivit så förbaskat besviken själv. Men du tar dig igenom det här bara för att du är du.
Har precis suttit och läst igenom alla inlägg jag missat (hade ingen dator på typ en månad) och fastnade vid det här inlägget.. Har läst din blogg i flera år nu och jag kikar alltid in här titt som tätt oavsett om du skrivit något eller inte. Finns det inget nytt kan man alltid bläddra i arkiven och florera bland alla dina vackra bilder och inspirationsbilder och så vidare.
Jag vet inte varför jag älskar din blogg så sjukt mycket men kanske är det just för att jag känner igen mig i den på nåt sätt. Det känns som att komma hem, att landa lite grann när man kommer hit. Blev så rörd av det du skriver.. och ledsen för att du inte mår så bra, men blir glad när jag läser alla kommentarerna - det är som att vi alla genom din blogg har fått ta del av ditt liv på något sätt och vi bryr oss alla om dig!
Du är så otroligt smart, begåvad och vacker. Och du verkar vara en väldigt fin och speciell människa. Men det som jag vill säga är att du, oberoende av vad du presterar eller inte presterar är en sjukt grym tjej och jag hoppas att du så småningom kan komma till insikten att du duger och räcker till (mer än väl!) precis som du är!
Stora kramar, Linnéa
