Förra veckan var tre av de personer jag älskar mest i världen på besök, min lillebror Johan och mina bästa vänner Hanin och Saba. Det var längesedan jag var så lycklig som under de dagarna de spenderade här med mig. Jag har lite foton från deras vistelse, fina ögonblick som fångats på bild. Lovar att visa dem någon dag.

När de satte sig på den buss som skulle föra dem tillbaka till vår hemstad, fylldes mitt bröst av tomhet. Trots att mitt liv här är ganska fantastiskt och mina nya vänner här är mer än fantastiska så kan jag inte låta bli att grubbla över faktumet, att de människor jag älskar mest, inte finns i min närhet. Men jag har själv valt att ha det så. 
Om tre månader flyttar jag hem för en kort tid. Innan min resa ska jag vila upp kroppen, umgås intensivt med alla jag älskar, försöka finna inre frid och försöka skapa så mycket konst som möjligt. Jag tror nämligen att det blir lite svårt att få ner färger, penslar och canvastavlor i min ryggsäck.