detta blir mitt sista blogginlägg. kommer antagligen inte som en chock då jag endast uppdaterat bloggen någon gång per år sedan jag flyttade från Sverige. 

men efter en lång period av kreativ torka så har jag äntligen börjar måla igen. för er som fortfarande vill ta del av min konst så har jag skapat ett instagramkonto for enbart min konst. Ni kan följa mig där på @quedate.luna

 

massor med kramar till er som fortfarande tittar in här efter alla dessa år. ni är fantastiska. 

 

började för ett år sedan rita på ett porträtt, ett porträtt av en flicka jag mötte under en solnedgång i hampi. hon hette sapna och sålde te till alla backpackers som klättrat upp på de varma klipporna för att betrakta himlen. ett fantastiskt möte som jag på något sätt ville fånga i en teckning.
men mitt första år i melbourne var en emotionell berg och dalbana. vad gjorde jag egentligen här? var jag galen som sköt upp drömmen om sydamerika för kärleken? var det kärlek, kärlek på riktigt? stress, oro och att inte veta vart i världen jag hörde hemma och ville vara gjorde att jag tappade många bitar av mig själv. kreativiteten som alltid varit så viktig för mig försvann och jag ritade aldrig klart teckningen.

nu när jag börjar känna mig trygg och hemma här i denna fantastiska stad börjar alla bitar sakta men säkert falla på plats. jag har börjat ta hand om mig själv och mitt mående igen och börjar hitta tillbaka till mig själv. jag försöker leva det liv jag drömmer om utan att bry mig om vad andra tycker och tänker om mina val. jag har träffat fina vänner som jag kan vara mig själv med och jag är fortfarande så kär . och äntligen har jag börjat rita igen.
jag ska fortsätta följa mitt hjärta, vad som än händer. fortsätta drömma och tro på mig själv. fortsätta se det vackra i världen även fast så mycket hemskt händer. fortsätta skapa, rita och göra allt jag älskar att göra.

det är över två år sedan begav jag mig ut på min resa, och jag har bott i melbourne i lite över ett år nu. läskigt hur tiden går så fort. har försökt hittat tillbaka till skapandet men det har varit svårt. men nu har jag börjat skissa lite, fota med min nya kamera, skapa egna drömfångare och tillverka egna lyktor. inspirationen till att rita och måla börjar även komma tillbaka. vet dock inte om jag vill ta upp bloggandet igen, tror inte det. tänker att jag kanske skapar ett nytt instagramkonto för min konst, alternativt börjar uppdatera det konto jag redan har. för det vore kul att dela med mig av tankar och konst igen, samt få inspiration från andra.

Ibland är det inte platserna du besöker som är det magiska i att resa, utan de människor du möter längs vägen. Från att vara främlingar till att bli bästa vänner efter en timme eller två, det mötet går inte att beskriva. En del av de personer jag korsade vägar med blev ett fint sällskap under en kväll. Andra kompanjoner under en dag eller två. Sedan fanns det dem som jag reste med i dagar, ibland även längre.
Jag hoppas och önskar att jag kommer få se många av dem igen. En dag, en annan tid på en annan plats. De minnen vi delar är oförglömliga och därför kommer jag förbli vän med många av de jag mött livet ut.

 

Om tjugoen dagar stiger jag ombord ett plan som ska ta mig tillbaka till Australien. Lämnar allt bakom mig och flyr denna gång för att slå mig ner och skapa en vardag i Melbourne. Det är annorlunda denna gång jag reser, för denna gång är det kärlek inblandat. Så nytt. Så spännande. Så läskigt. Så underbart, så himla underbart. Vet inte riktigt vad som kommer hända i framtiden, nya drömmar och nya mål har blommat fram inom mig. Livet är rätt vackert på det sättet, jag slutar aldrig att förvånas av det. Så mycket kan ändras. Ett ögonblick kan förändra allt, och det är lite så det blev för mig. 

 

Det är rätt skrämmande, men vackert, hur livet kan förändras så drastiskt. Efter nära tio månader på resande fot befinner jag mig på svensk mark igen. Men, jag kommer inte stanna. Snart åker jag igen, denna gång för att resa, jobba och hitta en plats att stanna på ett tag. Sverige är för litet och det kryper redan i hela kroppen på mig.

Allt här hemma är som det alltid varit medans jag har förändrats så mycket. Känner mig ensam. Vill bort, bort, bort. Snart.

-akvarell och svart tusch, A4.

 

Det är nytt år, jag befinner mig i Indien och målade igår klart årets (och resans) första akvarellmålning.

 

Längtar hem något fruktansvärt mycket i denna stund, hela bröstet värker. Men trots det är det inte dags att åka hem än. Känner mig inte klar.

 

Vill ge en kram till alla ni som fortsätter titta in här varje dag trots att bloggen ekar tomt. Ni är bäst. Finns fortfarande på instagram (@lindasundell) och där är jag mer flitig med uppdaterandet.

Ensam.

Ensam, fast anda aldrig ensam. Det ar fantastiskt hur du langs vagen moter sa mycket manniskor, manniskor som soker efter precis samma sak som du. Som langtar efter att fa uppleva, upptacka, leva. Jag befinner mig just nu i en liten, liten bergsstad i mitten av Vietnam. De forsta vasterlanningarna borjade hitta hit for tre ar sedan sa mycket har ar annu orort. Det ar fantastiskt vackert har och da och da svammas jag over med en storm av kanslor och jag maste da nypa mig i armen for att forsta att jag inte drommer. For det ar faktiskt svart att forsta att jag inte drommer nar jag simmar pa rygg i en becksvart grotta med min pannlampa som enda ljuskalla. Eller nar jag, med rep, firar mig nedfor ett trettio meter danande vattenfall. Eller nar jag cyklar ut pa leriga landsvagar mitt ut i ingenstans for att till slut hamna pa en liten gard dar det finns hangmattor och kall ol, allt som behovs for att fordriva tiden en eftermiddag. Allt detta far jag uppleva med manniskor fran varldens alla horn och kanter.

Men sjalvklart ar inte alla ogonblick som tagna ur en film. Vissa stunder biter hemlangtan tag i mig riktigt ordentligt och jag skriver da langa meddelanden pa min mobil, fyllda med hjartan, till min familj hemma i Sverige. Vissa ogonblick onskar jag att jag kunde fa dela med nagon jag alskar, med mina broder, mina foraldrar eller min basta van. Sedan finns det aven stunder da jag kanner mig radd, radd for den langa vag jag har framfor mig. Men samtidigt sa kanner jag mig sa himla redo. Redo for att uppleva mer och fa tanja mina granser ytterligare.

Jag ar foralskad i de platser jag annu inte upptackt och jag langtar efter de manniskor jag annu inte traffat.

 

 

<>

Nu har jag varit borta i nastan en vecka. Hur ska jag med ord kunna beskriva hur jag kanner mig? Jag lever och andas min drom just nu och det ar sa stort att jag ska inte ens forsoka satta ord pa det. 
Befinner mig just nu i en stad i Kambodja vid namn Siem Reap. Ikvall lamnar vi denna stad bakom oss och hoppar pa en nattbus som ska ta oss ned till kusten. Det ar lagsasong och regnperiod men jag ar saker pa att vi kommer fa det fantastisk. 

Vad står på din packlista nu när du åker bort?
Åh det är lite smått och gott. Kläder, mediciner, resehandduk, sykit.. har faktiskt en väldigt liten packning med tanke på hur länge jag har tänkt vara borta. Dock kan jag inte bära med mig för mycket nu utan jag kommer köpa på mig en del saker (exempelvis varmare kläder för kallare klimat) under resans gång.

Hur länge har du sparat till denna resa? 
Kunde väl börja spara mer på allvar under början av förra sommaren. Jag har dock aldrig haft en hög lön efter skatt och med tanke på att jag bodde cirka ett år i dyra Norge så var jag helt enkelt tvungen att prioritera rätt. Har verkligen hållt i den lilla lön jag tjänat och inte lagt pengar på onödiga saker.

Hur länge har du planerat vara borta?
Jag har tänkt ett år, men det kan bli längre och det kan även bli kortare. Reser jag rätt och smart så kan jag klara mig 1,5 år på min budget. Dock vet jag inte alls om jag blir borta så länge, jag kanske kommer hem efter tre månader. Vem vet?


Vilka länder kommer du besöka?
Åh. Allt är inte spikat än hehe. Det är ganska svårt att veta vart jag kommer befinna mig om ett halvår eller 10 månader framåt. Jag börjar i Asien och de länder jag planerat att besöka där är Kambodja, Vietnam, Filippinerna, Indien och Nepal. Kanske blir det fler, kanske blir det färre. Allt beror på hur länge jag bestämmer mig för att stanna i Asien. Men Indien och Nepal är ett måste. Mongoliet vore också så himla häftigt att se.
Efter Asien bär det av till Sydamerika. Sedan beror allt på hur det ser ut i plånboken, blir jag borta väldigt länge kanske jag hinner se lite av östra Europa också.

Vilka platser ser du mest fram emot att besöka?
Av alla länder så ser jag mest fram emot att besöka Indien, Nepal och Bolivia. 

Kommer du åka helt ensam eller tillsammans med någon?
De fem första veckorna reser jag tillsammans med min brevvän från Schweiz. Vi har brevväxlat under två års tid och jag kan inte tänka mig ett mer fantastiskt sätt att träffas på för första gången. Därefter är jag ensam en tid innan jag möter upp en kompis i oktober. Därefter väntar månader av soloresande. Kanske kan jag möta upp en vän i sydamerika för en tid också. Alltså.. jag börjar resan med en vän och möter även upp lite vänner längre fram, men i grunden kommer jag att resa ensam.

Vilket blir första landet? 
Kambodja!

Ska du jobba nånting eller bara resa? :)
Har inte tänkt att jobba, men säger aldrig aldrig. Vi får se vad som händer.

kommer du att skapa någon konst under tiden du är borta?
Det blir nog ganska tomt på den fronten. Jag kommer ha med mig en dagbok så i den kommer jag säkert skissa och kladda en del i. Vi får se hur mycket det kliar i fingrarna helt enkelt.

Vad oroar du dig mest för under resan? 
Att något otäckt ska hända eller att jag ska bli väldigt, väldigt sjuk.

Hur mycket pengar har du sparat till resan? Alltså hur mycket har allt kostat och vad ligger hela budgeten på? 
Vill helst inte ange några siffror för tycker inte det är så kul att prata om pengar. Har sparat ihop ganska mycket. Tror dock att varje resebudget är individuell. Budgeten beror på så mycket, hur vill du resa? Vart vill du resa? Hur länge vill du vara borta? Man får helt enkelt läsa på och lägga en budget som passar en själv.

Vad tror du att du kommer sakna mest med Sverige materiellt sett? 
Min dator. Inte för sociala mediers skull utan pga att jag älskar film och serier. Tittar på hur mycket som helst.

Hur många brevvänner har du? 
Fyra. Två har jag fått via bloggen (en av dem börjar jag resan med) och två är vänner från Oslo. Fast den ena vännen från Oslo träffade jag via bloggen. Haha nu blev det rörigt.

Dina topp fem favoritserier? 
Six feet under, game of thrones, the walking dead, breaking bad och vänner. Men tittar på sååå mycket. Hannibal, Sherlock, Orange is the new black, the big bang theory, downton abbey, sons of anarchy, american horror story..... hahah herreeguuu... (listan kan göras längre)

Tre böcker man måste läsa innan man dör? 
Alltså är så himla ouppdaterad på bokfronten just nu. Vågar inte svara på denna fråga, än.

Vet du var din pappa bor eller någonting om hans liv numera?
Han bor i samma stad som mig och jag tror att han bor ensam. Det är det enda jag vet. 

Hur gammal var du när du började spara till din kommande resa? Har du sparat i stort sett i flera år titt som tätt eller är det de senaste året mest? 
Senaste året. Försökte spara direkt efter studenten men jag hade inte många slantar över med min lilla lön. Men prioriterade annat under den tiden, drömmen om att resa hade inte växt sig så stark då.

kan du lista dina top 5 favoritfilmer genom tiderna?
Sjukt svårt.
A clockwork orange, Fight club, American psycho, Magnolia och.....alltså neej kan inte bestämma nästa. Topp tre är i alla fall de tre förstnämnda.

vilket är ditt favoritmedium att måla med? 
Akvarell.

vad tycker dina föräldrar och vänner om resan du ska göra?
De oroar sig jättemycket, speciellt mamma. Mest över att jag ska bli jättesjuk. Men nu när resan närmar sig med stormsteg är de väl lite mer lugna, mest på grund av att jag är så himla säker och glad.

Kommer du försöka hitta nya relationer med människor eller är resan till för dig och bara dig?
Jag ser så mycket fram emot att få träffa likasinnade själar och intressanta människor från alla världens kanter. Det är nog en av de saker jag ser fram emot mest. Sen vet jag inte vad alla möten kommer leda till. Omöjligt att svara på just nu. Men ja, jag reser ju för min egen skull i grund och botten.

Finns det någon sak du känner att du MÅSTE göra/se på resan?
Måste ju bara åka HIT.

hur ofta kommer du uppdatera bloggen? 
Jag vågar inte svara på det. Jag ska verkligen försöka att uppdatera den så ofta jag kan.

vilken kamera ska du ha med? 
Sålde min systemkamera i förrgår, den klumpen orkar jag inte bära med. Jag har köpt en äventyrskamera från olympus, så den får hänga med istället.

Är det inte riskfyllt att resa själv? Hur rädd är du eller hur gör du för att hålla rädslan borta?
Klart det finns risker, men risker finns ju även om du reser med någon. Läs på och använd sunt förnuft.
Klart jag är rädd, det vore dumt av mig om jag inte var det. Men samtidigt så är min vilja att göra detta större än min rädsla eller hur jag nu ska uttrycka mig. Dessutom tröstar jag mig själv genom att tänka på att det just i denna stund faktiskt finns så himla många människor världen över som reser just på egen hand.

vad har du för ryggsäck?
60-liter av märket haglöfs.

Hur gammal var du när du började satsa mer på konsten?
Har målat och skapat så länge jag kan minnas. Men började måla mer "seriöst" julen 05 då jag fick en massa konstmaterial i julklapp.

Vad andvänder du för papper till dina blyersteckningar? 
Canson Bristol.

har du instagram?

Ja! Heter lindasundell på instagram. Ska försöka uppdatera den flitigt med resebilder.

Med ynka sexton dagar kvar till resan har jag äntligen bestämt mig. Bloggen min kommer fortsätta andas. Dock kanske den försvinner under vatten ett tag, för att sedan efter några veckor leta sig upp till ytan igen för ett nytt andetag. 

Poängen med mina drömska och osammanhängade formuleringar är att ja, bloggen kommer finnas kvar, men jag kan inte lova att uppdateringen kommer vara regelbunden. Mer bestämt: uppdateringen kommer inte vara regelbunden.
Vet inte ens om det kommer vara möjligt att på något sätt försöka beskriva och berätta om allt jag kommer vara med om. Redan nu, innan resan, känns allt så himla himla stort.. för stort.

Något jag kan lova är dock att jag verkligen kommer försöka. Försöka att dela med mig av små bitar av det kollosala äventyr som väntar mig. För min skull, men mest för min familj och mina vänners skull.
Och för er skull.

Dagarna far iväg och snart är det dags för mig att packa min resväska.

Därför vill jag nu uppmärksamma att om det fortfarande är någon som vill köpa ett av mina konstverk så är detta sista chansen att göra det! Har sålt ett par stycken, men många alster finns kvar. Ta en titt under denna kategori och skicka ett mail till [email protected] vid intresse.

 

Denna tavla målade jag till min fina vän Saba. Hon tog studenten i år och jag ville ge henne något speciellt i present. Det var verkligen en utmaning att måla denna, jag är lite ovan med andra medium än blyerts och akvarell.

Målad med akryl på canvas.

 

Alltså...åh vilka vackra ord ni lämnade i mitt förra inlägg. Varenda rad och stavelse gjorde mig så himla glad, ni är underbara allihopa. Jag har inte kommit underfund med hur jag tänker göra med bloggen än, vi får helt enkelt vänta och se. Kanske dör den med sommaren, eller så får den fortsätta andas en stund till.

<>

 

 

Nu är det inte lång tid kvar tills jag lämnar Sverige för att resa i ett år.
Jag lämnar min familj, mina vänner och mina ägodelar för att uppfylla en av mina största drömmar i livet. Det är svårt att beskriva allt jag känner just nu. Det jag vet är att jag är stolt. Stolt över att jag faktiskt bestämde mig för att uppfylla denna dröm, slet och sparade ihop en resebudget och nu befinner mig veckor ifrån min dröm. Jag är stolt över att jag följt mitt hjärta och struntat i vad alla andra tyckt och tänkt kring resan. Men mest av allt är jag stolt över att jag har vandrat den långa vägen mot min dröm alldeles ensam. 
Jag har lärt mig att allt är möjligt bara jag tror på mig själv.

Några av er har nyligen hittat hit till min blogg, andra har följt mig under många år. Jag skapade denna blogg i syfte att dokumentera min konstnärliga resa. Förutom min konst har även en och annan tanke dykt fram i mina texter ibland. Jag tror inte att ni missat att inläggen, med tiden, blivit färre och färre och att jag sakta men säkert försvunnit allt mer. Nu vet jag inte längre vad jag vill. Ska jag säga farväl till bloggen föralltid?

Denna blogg bär med sig minnen från mina tonårsår. Arkivet är fullt av det förflutna och innehåller både lycka, förvirrade tankar och bitar av min depression. En del av mig undrar därför om det kanske är dags att säga hejdå till allt. Men samtidigt tänker en annan del av mig att det kanske är just på grund av det förflutna som bloggen borde fortsätta andas. Även om det går lång tid mellan varje inlägg så kanske bloggen kan fortsätta uppfylla ett syfte på något sätt.

Jag vet inte hur jag kommer att göra riktigt än. Kanske skriver jag ett hejdå till er om ett par veckor. Kanske får ni följa med mig på resan jag har framför mig. Något jag vet är dock att alla fina ord jag, under åren, har fått från er läsare har satt ovärderliga spår hos mig. Förutom att jag i denna stund är stolt över mig själv så är jag även tacksam. Tacksam över att jag har så fina läsare som hela tiden trott på mig.

Människor i min omgivning har under den senaste tiden använt ordet snål när dem beskriver mig. Mina föräldrar påpekar dagligen att jag är snål, snål mot mig själv. Vet ni varför?
-Jag går i samma skor sedan två år tillbaka. De kläder jag numera äger får plats i en resväska. Jag klipper hellre mitt hår själv än att besöka en frisörsalong och jag ser inget intresse i varken smink eller skönhetsprodukter. Jag försöker helt enkelt, så gott jag kan, konsumera så lite som möjligt.

Att jag försöker söka mig bort från konsumtion allt mer betyder inte att jag är snål. Det handlar inte om att jag egentligen vill ha saker men vägrar betala med dyra pengar. Det handlar helt enkelt om att jag inte vill ha några mer saker. Jag vill bara inte. 

Min värsta mardröm är att omge mig av bekvämligheter och ting för att sedan kalla mig rik. Jag säger inte att det är fel att vilja leva ett materiellt liv, det är bara något jag känner att jag inte vill göra. Min dröm är att bli rik på ett annat sätt. Rik tack vare kärlek, upplevelser och erfarenheter. Att ge mig själv chansen leva ett sådant liv är, enligt mig, raka motsatsen till att vara snål. 

Tyvärr lever vi i ett samhälle där nästan ingenting är gratis. Vi omges ständigt av pengar och materialism, vilket är svårt att fly från. Jag ser inte något fel i att vilja ha saker, om vi inte hela tiden kände suktan, lust eller längtan efter något skulle livet vara ganska grått. Men jag önskar att fler kunde förstå att vi alla vill ha olika saker. Det finns inget rätt eller fel.

Om 89 dagar kommer jag att spendera de pengar jag skrapat ihop. Jag kommer spendera dem på upplevelser, erfarenheter och minnen. Om 89 dagar ger jag mig ut i världen. Förhoppningsvis är det ännu ett steg bort från materialismen och ett steg mot att leva det liv jag idag drömmer om.

 

<>


Som vanligt är mina tankar fumliga och jag lyckas inte alltid uttrycka mig som jag vill i text.
Ville bara försöka dela med mig av hur jag känner och på något sätt lätta på min frustration en aning.

 

Jag har under alla år hållt fast vid mina målningar och teckningar som om de vore mina barn.
Min kärlek till dem har dock bleknat under årens gång och jag känner nu inget behov vid att klamra fast mig vid dem längre. Därför tänker jag nu sälja mina original, om någon skulle vara intresserad av att köpa dem. Jag kommer inte trycka upp kopior för att sälja flera utav varje teckning, jag har varken tid eller lust till att starta igång ett sådant projekt.



Är du intresserad av att köpa någon av mina originalteckningar eller målningar?
Kontakta mig då via min mail, [email protected] så kan vi prata mer.

Tillbringar varma förmiddagar i naturen. Skriver brev och klottrar vidare i min bok. Min mamma tycker jag ska tatuera mig och låta liknande mönster permanent pryda min hud. Är lite sugen på att tatuera mina fötter. Men inte nu när jag sparar varenda krona.
I framtiden kanske.